kopia
http://matildaegere-cooper.blogspot.com, en hundra gånger bättre bloggare än vi som dessutom skriver i bland annat Blues & Soul, postade Michel Gondrys video till Cody Chesnutts King of the Game och den var så fin att jag också vill göra det men det går inte att lägga upp filmer här, i alla fall har jag inte förstått hur det skulle gå till, så jag länkar i stället: http://www.youtube.com/watch?v=TxtdifKKgcI. Kolla nu då! Cody har aldrig låtit bättre än såhär.
Nästa gång kan ni gå in direkt på Matildas blogg.
/Alva
Bye bye Bernod
Karen Bernod - Life @ 360 degrees
Karen Bernod hade körat bakom Erykah Badu, det var typ det man visste när debuten Some othaness for you kom. Men det glömde man strax, för Karen Bernod var inte alls som Badu. Musiken var snarare hiphop soul-aktig än organisk/neo, men inte heller en i raden av Mary J Blige-kopior som förlagan har sagt så många fula ord om under årens gång - även om det fanns vissa likheter. Karen Bernod hade hittat ett eget uttryck och det var därför man lyssnade på sådana som henne, N'Dambi och Ledisi.
Det var tider det.
Sex år efter debuten kommer den där andra skivan. Sex år är en ganska lång tid. Men Karen Bernod har inte förändrats ett dugg! Life @ 360 degrees låter exakt som första skivan! (Och var det inte runt år 2000 det var häftigt med snabelan istället för "at" i titlar, förresten?) Hon hyllar till och med Mary J Blige i omslaget, och jag är inte den som inte är nostalgisk men kan hon inte ha hittat någon enda ny idol att nämna för att göra det hela mindre förutsägbart? Den enda skillnaden mellan skivorna är att texterna känns betydligt mindre angelägna den här gången. Har det inte hänt något viktigt i hennes liv, har inte en enda viktig tanke slagit henne på de här sex åren? Hur kan hon inte ha förändrats? Allt är ett enda stort mysterium, dock för trist för att orka bry sig om.
Jag har verkligen lyssnat mycket på Life @ 360 degrees, försökt tycka om den; jag har inte råd att köpa en massa skivor jag inte gillar längre. Men nu ger jag upp. Hejdå.
/Alva