Inspirerat!



Också
Amp Fiddler har börjat lägga upp låtar från sitt kommande album nu. Inspiration information (kopplingen till Shuggie Otis har jag inte riktigt fått grepp om, men den kanske inte är så långsökt ändå ...) är ett samarbete med dubmästarna Sly & Robbie, ett oväntat men lyckat drag, känns det som! Jag älskade ju hans debut men när Afro Strut kom kände jag att jag tröttnat lite på Amp Fiddler. Nu blir man dock nyfiken igen! På hemsidan såväl som på myspace kan man även kolla på en sorts pr-video från inspelningen och sånt, den är lite väl slick men också lite gullig. Låtarna är hur som helst riktigt nice!

"Staying in love is too tricky"

Raphael Saadiq har börjat släppa låtar (eller, delar av låtar) från sitt nya album The Way I See It myspace nu. Ni borde lyssna! Den som gillade Ray Ray (och vem gjorde inte det?) kommer gilla det här, känns det som ...

Skärpt fokus

Meldeah och Pluralis har just släppt EP:n Focus här vilket föranledde en liten MSN-konversation om skapandet i allmänhet och av de här låtarna i synnerhet, om att samarbeta med folk, om hemligheter och annat:

miah säger:

www.johnik.com/focus

Sine ira et studio säger:

grymt! tack så mycket, lyssnade lite snabbt på myspace igår det lät riktigt bra, men jag ska ladda ner nu

miah säger:

oh fint

Sine ira et studio säger:

är du nöjd?

miah säger:

ja. för att ha skapat de låtarna på ett par dagar är jag mkt nöjd. jo..det är musik jag tycker om. sen är det ju alltid saker man önskar man hade kunnat ta om/ändrat etc..

Sine ira et studio säger:

hehe ok. ja men så är det nog alltid ... det verkar svårt att skriva fyra låtar på två dagar tycker jag! skulle jag nog aldrig kunna göra ... eller man måste nog trivas och samarbeta väldigt bra ihop tänker jag mig

miah säger:

jag tror det var 3 dagar men 2 aktiva.

miah säger:

men esh. jag orkar inte ha prestige då det gäller musiken för då vet jag att jag bara låser mig själv och det bara blir inget alls. höhö




(---)


Sine ira et studio säger:

jag kanske kunde lägga upp lite av den här konversationen på soulbloggen ... fast då får jag fråga lite mer

miah säger:

haha fråga på mer du fröken. jag äter morgonchoklad och juice och är aningen bakis..men jag är den jag är..höhö

Sine ira et studio säger:

men jag undrar hur ni gjorde då när ni skrev, hur processen såg ut

miah säger:

oh. jadu, vi har pratat i flera år att göra musik tillsammans. han gästade på en låt när jag och cleo släppte ep i början av 2007 och jag gästade på hans skiva "secondary utopia" samma år.

miah säger:

vi bestämde oss i våras att nu skulle vi bannemej få tummen ur och bestämde ett par dagar då ingen skulle boka upp någonting (tror det blev en torsdag-söndag).

miah säger:

sedan pratade jag med min vän/producent johnik och frågade om han hade några trevliga produktioner till övers och vi fick ett tiotal. valde ut några stycken vi tyckte om och skrev lite hemma, så vi hade några idéer när jag väl kom till malmö (där pluralis bor).

miah säger:

första kvällen hade vi material till max 2 halva låtar men sen hände nånting andra dagen och vi valde om beats och var väldigt kreativa. vi spelade in i drygt 2 dagar (med paus för tårta och linssoppa hos en tokig electro-vän)

Sine ira et studio säger:

hade ni liksom kommit överens om vad ni skulle skriva om då eller?

Sine ira et studio säger:

med det ni gjorde hemma menar jag

miah säger:

vi hade tema på de två första låtarna. men det ändrades ganska mycket under processen, men det funkade väldigt bra att jobba tillsammans, inga spärrar och provade oss fram på mycket. lekte mycket med musiken.

miah säger:

näe. inte egentligen. det blev lite "Pax" om jag fick en känsla för en produktion och skrev några rader ringde jag honom och var "än så länge heter den här låten så här och den handlar om..." och han var helt "ookej"

miah säger:

men det var ju bara skelett till låtarna, några rader här och där och kanske någon lite melodi, så det mesta jobbades ju ihop när vi var i malmö.

miah säger:

"slugabed" skrevs faktiskt då vi hade sett en kortfilm som heter "sjusovare" av min vän poeten Ismael Ataria. då föll många bitar ang. den låten på plats

Sine ira et studio säger:

hehe kul ... men är det inte svårt att skriva tillsammans på plats, blockerar man inte varandra?

miah säger:

det hela var väldigt opretentiöst och jag tror att det var så pga att båda har respekt för varandras musik och vi är ganska.. dekadenta när det gäller lyrik.

miah säger:

nä. inga blockeringar, man måste ge varandra space. sitter någon tyst och är helt inne i skrivandet kan man ju inte tjoa på personen i fråga..

Sine ira et studio säger:

mm ... så det var ändå så att du gjorde dina saker och han sina och så la ni er inte i varandras så mycket, typ?

miah säger:

jo. fast jag skriver mitt, han sitt sen intergrerar vi i det och har tankar/åsikter om varandras utan att trampa på tårna.

Sine ira et studio säger:

ok. de senaste grejerna du gjort har ju varit mycket "i par", har det blivit så för att det passar ditt sätt att skriva och jobba? det låter ju så enkelt när du beskriver det ...

miah säger:

haha. näe det är väl mer att även fast jag försöker vara prestige-lös känner jag mig inte helt mogen för att släppa eget nu.. eller ja tills nu..jag skriver på grejer som förhoppningsvis blir en ep i vinter.

miah säger:

det är enklare att göra med andra för då bollar man mer, när man skriver helt själv kan det blir så galet intimt, och jag har inte kännt mig helt redo för att vara så intim än.. tror jag. för jag måste vara intim.

Sine ira et studio säger:

hmm det känns som att du har sagt det här så länge, det känns som att du sitter och håller på en hemlighet, som man blir mer och mer nyfiken på

Sine ira et studio säger:

så det är lättare att sänka kraven när du släpper sakerna tillsammans med någon annan?

miah säger:

nääe det vill jag inte egentligen säga, men släpper man med andra så är det mer en process tillsammans. jag kan bli så intensiv i mitt tänkande att jag efetr ett tag inte har en aning om vad jag menade från början..då kan det vara skönt att ha någon som pluralis eller fröken bredvid som berättat vad jag tänkte från början.. jag är ganska virrig förstår du

miah säger:

höhö. bara att släppa melancholy session vilken blev inspelad i ett vardagsrum m. en vän på ak.gitarr var ganska läskigt..

miah säger:

jag har mkt inombords, kan absolut inte säga att jag har mer inombords än vad andra har, för det tror jag inte. bara att jag är en sån extrem känslomänniska som väger alla små tankar och känslor så de blir så stora.

miah säger:

och det kan bli läskigt att spela in och sen höra

miah säger:

fast jag står för allt jag gör. I do!


På jämn mark

En fin och rätt bra intervju med Ledisi ligger uppe på christianitytoday, av alla ställen. Hon säger bland annat att hon planerar att turnera "overseas" i höst, men det har jag inte sett något av på hennes turnéschema, tyvärr ... Annars pratar hon mest om andlighet och om hur underbart det är att ha blivit mainstream, haha. Men hon är fortfarande grym, och man unnar ju henne all framgång efter alla motgångsår. Såhär säger hon om hur det var efter att hon släppt den fina Feeling Orange but Sometimes Blue:

So I wasn't making any money and I was nearly homeless, unsure whether I should continue in the business. It seemed like I was popular enough to be popular, but not enough to get to the next level. Looking back, I think it had to do with some self-esteem [issues] and not getting my spiritual base back in alignment.

Fraseringsdrottningen

Musiq Soulchilds löjliga singel Radio kunde vi ha klarat oss bra utan ... Lizz Fields nya album Pleasureville däremot tvingar mig att skriva några ord här fast jag ju egentligen tröttnat på bloggen ...



Lizz Fields efterlängtade Pleasureville släpptes äntligen för någon månad sedan. Uppföljaren till By Day By Night, debuten som ABB Soul släppte 2004, är ännu bättre än man anat efter att ha fått höra några av låtarna på http://www.myspace.com/misslizzfields . Nu får vi inte längre bara den jazziga rösten till i och för sig trevliga, rena neosouliga produktioner men i ärlighetens namn ganska tråkiga låtar. För även om jag tidigare aldrig betraktat By Day By Night som en "trevande" debut, eftersom Lizz Fields har en så speciell röst och stil, känns den efter att man lyssnat in sig på Pleasureville bara som en föraning, en liten provsmakning, för nu presenterar hon sig på riktigt.

Lizz Fields har en sådan energi i sången, och i de här låtarna har hon ännu bättre lyckats med att ta tillvara på den där energin, samla den och lägga fram den ren och oförstörd för lyssnaren. Några av uptempospåren, som egentligen saknar motsvarighet på By Day By Night, gillar jag skarpt, typ den underbara Sugah och den soliga Day, Day, Day, som jag gått och nynnat på hela bröllopsresan. Men som bäst är hon fortfarande när hon får utrymme att breda ut sig, sjunga samma sak om och om igen och leka med fraseringen, som i sista minuten av gitarrlåten I'm Waiting. När hon sjungen den enkla lilla meningen "I'm waiting for you" om och om igen, varje gång med ny kraft, fokusering, betoning, känsla, och så lyckas göra de små orden så angelägna och påträngande, då tänker jag att det är precis så det ska vara, det är det där som gör texter till låttexter och inte vanlig poesi: att verkligen utnyttja språkets och tonernas resurser; jag tänker att hon är den perfekta sångerskan, hon är Ella Fitzgerald för 2000-talet.

Så blir det även denna gång själva sången som drar in mig i nätet, jag är fast, hon är otrolig, snälla lyssna på myspace i alla fall.